Överträning, allergi eller järnbrist?

Efter förra helgens fysiska genomklappning har den här veckan ägnats åt en sak: Vila. Långdistansen i Sundsvall tog riktigt hårt på mig, och det tog många dagar innan jag kunde röra mig normal igen. Hela veckan har jag känt mig riktigt seg, och jag har fått göra om programmet rejält.

Under veckans gång har vi jobbat utifrån några olika hypoteser som kan förklara väggningen, och att jag känt mig riktigt seg både före, men framför allt efter. En teori är järnbrist. En annan allergi. Men den som jag tror på, och den som verkar mest logisk, är helt enkelt överträning.

Jag var seg och nertränad redan i Örebro, och landslagssamlingen i Hallsberg direkt efter tog rätt hårt på kroppen. Att jag sedan sprang både Centrum Team Sprint och intervaller med klubben senare i veckan spädde på det hela. Sundsvallstävlingarna blev helt enkelt droppen som fick bägaren att rinna över. Men jag var på tårna direkt  och vilade när kroppen sa ifrån, och nu är jag på rätt spår igen. Under hela förra veckan blev det bara 3 korta pass, totalt 2 timmar, väldigt lugnt. Och jag tror att det behövdes. För det är egentligen först idag som jag känner mig riktigt bra igen. Körde ett, visserligen ganska kort, men hyfsat hårt distanspass med brorsan idag, och det kändes rätt bra. Segt i början, ovan att springa efter 3 raka vilodagar, men bättre och bättre desto längre passet gick. Så det är verkligen på G nu!

Jag har inte helt lagt ner de andra spåren än. Idag har jag köpt allergimedicin som jag ska testa, och jag ska fokusera på att få i mig mycket järn, så att jag har allt täckt. Jag tror att det inte kommer att bli några problem framöver, så nu kan jag fokusera på NORT och VM till 100%, vilket känns riktigt bra!