Sundsvalls j-cup (23.05.2009)

Ibland undrar jag lite över mig själv och min så kallade intelligens...
När jag kom till fyran hade jag hunnit bomma lite mer än vad som är brukligt, till och med för en sån som mig. Sedan satte jag av på långsträckan mot femman. Min plan var att ligga nära sträcken och stryka runt höjden så fint som möjligt. Men när jag kom ut på den lilla stigen ungefär halvvägs slog det slint. Trots att jag egentligen visste exakt var på stigen jag kommit ut fick jag för mig att jag befann mig 200 meter längre ner på den. Därför sprang jag längre upp och vek av in på alldeles fel ställe. Det tog ungefär fem minuter av förvirrat orienterande innan jag insåg att jag inte alls befann mig längs den planerade vägen.
Som grädden på moset passade jag sedan på att bomma sexan också. bara för att.
Jag kom i princip sist med mina 72 minuter...