JVM-medel, final (10/07/2009)

Startade lite halvknackigt precis som på lången: Jag kom inte in i kartläsningen ordentligt. Men fram emot 5an började det falla på plats. Efter en snabb blick över axeln såg jag att Olli-Markus Taivanen som startade två minuter efter mig hade ögonkontakt, och det dröjde inte länge förrän han var i rygg.
Jag försökte sedan göra mitt lopp, men jag kände att jag var både snabbare och säkrare än Olli-Markus, men trots det kunde jag inte gå ifrån.
Jag kände att om jag gjorde mitt lopp med Taivanen i rygg skulle jag dra fram honom till ett guld, och det kände jag inte att jag ville göra, så jag bestämde mig för att chansa. Det gick inte så bra, och han fick sedan en liten lucka som jag inte var mentalt laddad för att täppa igen.
Taivanen fick ju guldet till slut ändå, men nu gjorde han det för egen kraft. Jag hade inte känt mig nöjd om jag hade kommit in som fyra-femma och gett Taivanen guldmedaljen inslagen i silkespapper. Nu fick han i alla fall vinna den av egen kraft, och för mej slutade det med en, efter omständigheterna, hedrande sjundeplats.