gustavbergman.se

Helgen har, som vanligt, spenderats med Silva League – den här gången finalhelgen i Sundsvall, med först en medeldistans och sedan jaktstart på totalställningen.

Mina förväntningar var inte så höga inför helgen, då jag känt mig rätt sliten och nertränad de senaste veckorna, men jag hoppades ändå på hyfsade resultat. Medeldistansen var helt OK – grymt seg fysiskt (fick gå mycket uppför, orkade inte alls pressa, trots att jag visste exakt vart jag skulle…), men tekniskt rätt bra. Och den tuffa och utslagsgivande terrängen gjorde att det blev en tredjeplats, trots den mycket långsamma löpningen. Karta. Resultat. GPS-tracking.

Inför jaktstarten låg jag 2:a, med Fredrik jagandes 36 sekunder bakom. Därefter var det rätt lugnt i några minuter innan de övriga fick starta. Så jag kände att topp 3 borde inte vara några problem att hålla. Men så fel jag hade! Fredrik kom ikapp mig  vid tvåan, vilket jag hade förväntat mig, men redan till trean kände jag att det var något som inte stämde. Jag orkade inte. Fick slita redan efter 10 minuters löpning. Efter 2 ganska stora misstag av vår duo kom sedan Kratov, Holmberg, Runesson och Öberg ikapp vid 6:an, och det började bli ännu svårare för mig att  hänga med. Bet mig ändå fast i rövskägget (för att citera Björn Ferry) på dem ändå fram till varvningen, men sedan var det tack och godnatt. Benen sa ifrån, och det blev mest gång/småjogg sista slingan. Satte upp topp 10 som mål för mig själv, och räknade löparna som passerade: ”5 nu. Sedan William, Filip, och Fredrik. Och Rune. 9:a. Bara en person till nu!” Men det blev inte ens det! Lyckades ta mig runt, och sprang in som 9:a, under omständigheterna mycket bra tycker jag! Karta. Resultat. GPS-tracking.

Varför är jag då så här seg? Eller seg är inte rätt ord – helt sänkt, snarare. Ja, vem vet? Jag har tränat väldigt högintensivt de senaste veckorna, och speciellt den här mellan Örebro och Sundsvall, så jag tror att min formdipp har sin naturliga förklaring. Fokus har ju inte legat på Silva League, utan det är ju större saker längre fram som hägrar. Nu ska jag vila ordentligt så jag återhämtar mig efter helgen, sedan fortsätta borra ner mig i träningen tills det är dags att släppa upp formen för det som komma skall!

Vårens andra Silva League-helg är avklarad, den här gången med tre deltävlingar.

Helgen började med en sprint i Kumla i torsdags, då jag gjorde ett ganska stabilt lopp. Kroppen kändes inte alls bra, och jag tänkte redan när jag vaknade på morgonen att det skulle bli tufft. Extrem träningsvärk i ryggen av ingen anledning. Hm.  Kämpade i alla fall på bra, och sprang in som 7a (näst bäste svensk!) efter en stark avslutning.

Karta
Resultat

På lördagen var det sedan medeldistans, och kroppen kändes lite bättre än på torsdagen. Jag visste att terrängen skulle passa mig, så jag var rejält sugen innan start. Öppnade hårt, och kom in i det bra. Sedan kom ett litet misstag, men jag lyckades hålla ihop det bra och kämpade på hela vägen. Hade en positiv känsla på slutet, och den visade sig vara befogad, för loppet räckte hela vägen till seger. Riktigt kul!

Karta
Resultat

Söndagen bjöd på långdistans, och jag vet att det passar mig minst lika bra som medel i den här terrängen. Öppnade bra, och kunde springa stabilt fram till varvningen (knappt halva banan), trots några små tidstapp. Därefter tappade jag farten lite grand, och tog ett dåligt vägval på långsträckan där jag tappade 1½ minut. Men jag tyckte ändå att jag hade gjort ett rätt bra lopp, och blev därför rejält besviken när Thierry kom ikapp mig med 4 minuter med en knapp kvart kvar att springa. Blev till slut 4a, vilket är bra, men jag hade hoppats på lite mer…

Karta
Resultat

Ännu en helg med stabila resultat från min sida. 7-1-4 är en helt OK rad (2-1-3 av svenskarna – vilket är riktigt bra!), och jag är rätt nöjd med det.

Nu väntar några dagar i Hallsberg med landslaget innan det bär av hemåt igen.

Vi är på uppgång! Plats 31 var det bästa resultatet på några år för Ravinen, och det gav definitivt mersmak inför framtiden. Det känns som att vi nu har ett lag som ska kunna cementera sig bland de 30 bästa på de stora stafetterna i många är framöver.

I år stod vi för en riktigt bra laginsats, där framför allt våra två juniorstjärnor Assar och Emil gjorde riktigt bra sträckor. Tyvärr, kan jag väl säga, är jag inte alls nöjd med min egen insats. Jag sprang sträcka 3, för att se till att vi var med i draget på långa natten (de tidigare åren har vi legat nästan 1 timme efter när långa natten är färdigsprungen), och det började ju bra. Martin och Nick gjorde bra sträckor innan mig, och jag fick gå ut 8 minuter efter. Gjorde en riktigt bra inledning, och plockade mycket tid och platser. Efter halva banan, ungefär, kom jag ikapp den stora klungan, där Orion fanns med. När jag väl kom ikapp dem så tappade jag flytet lite grand, och missade lite smågrejer, men inget mer än att jag hela tiden låg med i klungan (och inte sprang ifrån – vilket jag hade gjort om jag fortsatt på den tidigare inslagna vägen). Hur som helst var jag rätt nöjd med att skicka ut Yannick tillsammans med Kratov på långa natten, så jag behövde inte göra annat än vara med klungan in.

Tyvärr gick inte slutet alls som jag tänkt mig. Jag låg i klungan, och sprang mot 18e kontrollen. Men helt plötsligt var jag på en stig. Va fan? Det ska ju inte vara någon stig här! Alltså är jag fel. Måste vara nordväst om kontrollen. Och sedan gick det 4 minuter på sluttningen. För att jag inte såg stigen på kartan… HELVETE! Jag ska inte skylla på något, men jag tycker att kontrollringen gömde stigen rätt bra…

Kontrollen som ställde till det.
Norra gaffeln är min.
Såg inte stigen i ringkanten.

Hur som helst så gjorde resten av laget bra insatser, speciellt Emil och Assar, som sagt. Att som 18-åring gå ut och ligga med klungan hela vägen på 5:e är bra (speciellt imponerande orienteringsinsats! Inga misstag alls, trots att gubbarna runt omkring svajade runt rätt bra), och att som 19-åring gå ut och komma 29a på sista, bara slagen av Thierry med 11 minuter på ett helt sololopp är inte dåligt det heller (5 minuter efter Olav – och före Bertuks på sträckan!)

Så här i efterhand kan man konstatera att en plats 20-25 inte alls hade varit omöjligt, och att slåss mot lag som IKHP, Kristansand och GMOK är ju inte helt fel! Vi är där nu, och blir bara bättre och bättre för varje år. Riktigt inspirerande!

Resultat
Karta
Sträckresultat

Bara 39 dagar kvar till Jukola!

Efter helgens tävlingar kan jag inte hjälpa att jag är lite missnöjd. Två stycken långdistanser samma helg är tufft, men jag tycker att det är helt rätt att ha det så när terrängen är relevant för VM långdistans, så att det även blir vettiga uttagningstävlingar.

Jag är inte helt nöjd med mina insatser på de två tävlingarna. Första dagen kändes kroppen bra, och förutom en lite trög start, så var jag den som tillsammans med Fredrik och Thierry höll högst fart. Men tyvärr höll jag inte ihop det tekniskt som jag brukar göra, utan det blev några svängar. Totalt mer än 3 minuter, vilket så klart är alldeles för mycket.

Analys av dag 1 på worldofo.com
GPS-tracking
Karta
Resultat

Dag två kände jag mig oerhört seg. Jag sov rätt dåligt på natten, och jag tror att det var det (i kombination med första dagens 17,5 km givetvis) som gjorde att jag redan på uppvärmningen kände att jag inte hade någon kraft i benen. Ingen kul känsla. Första delen av loppet var ren katastrof, tappade 2 minuter på 16 minuters löpning. Sedan tyckte jag att det lossnade lite, och jag kunde springa rätt bra i nästa 30 minuter, och tappad knappt 1½ minut på den delen av banan. Och efter 45-50 minuter tyckte jag att det kändes bättre, och jag kunde springa den avslutande halvtimmen helt jämnt med Thierry, vilket kändes bra.

Analys av dag 2 på worldofo.com
GPS-tracking
Karta
Resultat

Sammanfattningsvis var alltså den ena dagen bra fysiskt och dålig tekniskt, den andra dåligt fysiskt och hyfsat tekniskt. Och då kan jag inte vara helt nöjd.  Sedan räckte det ganska långt ändå, 3e bästa svensk båda dagarna bakom Fredrik och Rune, vilket jag är ganska nöjd med. Det visar ändå att jag har en väldigt hög lägstanivå! 5a och 6a i världskonkurrens, nästan bättre startfält än på VM i sommar, med två lopp jag inte är nöjd med. Det tar jag med mig!

SM-tävlingarna i Göteborg är slut för våren, men jag avslutade på allra bästa sätt: Genom att ta guld på sprinten.

Kvalet var riktigt stabilt, och utan att ta ut mig nämnvärt sprang jag in till en överlägsen seger i mitt heat. Lite förvånad, eftersom jag sparade ganska mycket på krafterna. Men banan passade mig väldigt bra, och utan misstag kommer man långt.

Karta, kval
Resultat, kval

På finalmorgonen kändes det riktigt bra. Jag tänkte att ”jag tar det här”. En riktigt positiv känsla! Det är egentligen första gången jag känner att jag verkligen har vinstchans på en viktig sprinttävling som senior.

Själva loppet var bra, jag öppnade stabilt, orienterade bra. Jag tappade lite i löpningen mot Jonas, och låg runt 10 sekunder efter hela vägen fram till 9an, men dominerade utför trapporna och var helt plötsligt bara 2 sekunder efter. In mot varvningen gjorde jag ett litet misstag, och var trött, så jag tappade lite i löpningen. Låg 6 sekunder efter vid tredje sista. Dominerade återigen utför, och låg bara 3 sekunder efter. Plockade ytterligare en sekund till sista. 2 sekunder efter där. Sedan var det uppvisning i spurtkapacitet. Trots mycket stumma ben lyckades jag trycka mig förbi Jonas, och stämplade in 1 sek före i mål. Yes!

GPS-tracking, final
Karta, final
Resultat, final

Sprint-SM blev en riktig succé för Ravinen, då vi tog medalj i alla 3 herrklasser: Assar brons i H20, Emil silver i H18, och så jag själv, guld i H21. Riktigt kul!

Det känns som att jag under vintern har tagit ett steg i löpningen, och det visar sig tydligast på sprinten. I år kommer jag att vara riktigt farlig på alla distanser, inget snack om saken. Sedan passade den här sprinten mig bra, med en del kupering, trappor, och inte bara asfalt, vilket gör att jag lättare kan undvika  att dra på mig mjölksyra. Och det ska bli riktigt kul att se hur bra jag kan springa på de internationella sprinterna framöver, framför allt eftersom formen bara ska bli bättre och bättre fram till VM.

Media:
Nyhet på dn.se
Nyhet på sr.se
Nyhet på nvp.se
Webb-TV på orientering.se

Tyvärr ingen höjdarinsats från min sida. 6-7 minuters misstag, alldeles för mycket så klart. Jag tycker att jag borde ha kunnat springa rätt mycket bättre, medalj var inte alls utom räckhåll. Nu blev det i alla fall en topp 10-placering, vilket jag får vara nöjd med med tanke på loppet.

Karta
Resultat
GPS-tracking

Men jag kan inte vara annat än sjukt imponerad av Kratov. Även om jag gjort ett näst intill perfekt lopp hade jag ändå varit långt efter. Hatten av till den odiskutable nattkungen! Respekt.

Årets första SM-tävling, den tuffaste av de alla – ultralången, är avgjord, och jag kammade hem ett silver. En andraplats är inte fy skam, men så här i efterhand kan jag inte vara annat än lite besviken över att det inte blev ett guld.

Fysiskt kändes det riktigt dåligt när jag vaknade på söndagsmorgonen, efter två nätter med lite för lite sömn i rad, så jag bestämde mig för att inte vara lika offensiv i min orientering som jag brukar vara, utan lägga mig lite bakom och avvakta i början. Loppet startade rätt avvaktande och långsamt, men i första fjärilen ökade jag takten och skakade av mig de andra. Det var egentligen bara Rune som hade kontakt ut från slingorna, men sedan tog vi olika vägval direkt, men träffades igen vid kontrollen efter. Då hade vi en minuts lucka bakåt, vilket jag tror att vi hade kunnat hålla om vi hade sprungit riktigt bra, men vi blev lite passiva, och de bakifrån jobbade sig ikapp. Återigen lade jag mig lite bakom och avvaktade till nästa fjäril, och tryckte på där. Ut från gafflingen var jag först, tätt följd av Rune och Kratov. Härifrån hade jag kommandot, och jag kände mig stark. Det började bli en liten antydan till lucka bak till de andra, och precis på slutet hade jag en lucka på nästan 10 sekunder ner till Rune, och ytterligare några ner till Kratov. Men sedan gjorde jag bort mig. Till näst sista sprang jag snett ut från kontrollen, fastnade i ett grönområde, och tappade massa tid. Vid näst sista var Rune istället 10 sek före mig, och då släppte jag orienteringen helt och bombade på ryggen. Men att ta in 10 sekunder på 1 minuts löpning är inte möjligt när det handlar om en så stark löpare som Rune, och det var ingenting att göra.

Jag hade guldet i handen, men tappade det på min egen klantighet. Skit också.

GPS-tracking
Karta
Resultat

I Stockholm är det snö. Och kommer nog att vara det ett tag till. Den helgen som var hade jag sett fram emot att springa Måsenstafetten, men den blev ju tyvärr inställd… Så därför passade jag, Anette och Yannick på att åka västerut för att söka barmarken, och samtidigt ta ett avstamp mot VM 2016 i Strömstad. Helgen bjöd på (nästan) barmarksträning i extremt relevant terräng, som dessutom är densamma som för SM-lång 2009, som ju gick väldigt bra för mig. Jag tycker att terrängen är helt fantastisk, bland det bästa som finns i världen. Alla delar i orienteringen finns med här. Tuff löpning i kuperad terräng, snabb löpning på berghällar, fantastiska förutsättningar för både bra vägvalssträckor och riktigt klurig finlirsorientering. Det enda nackdelen med den här terrängen (för att citera Fredrik Edén) är att den ligger för nära Halden. I övrigt är den perfekt…

I helgen blev det också  tävlingspremiär på svensk mark för min del, vilket inte gick sådär jättebra, men jag fick i alla fall ett kvitto på att farten finns där. Nu känns det som att säsongen gärna får börja, jag vill släppa loss krafterna ordentligt snart! Karta. Resultat.

Last week was spent in the warm and non-snowy Italy, with MOC and the MOC sprint camp. My main goal for the week was to get really high quality trainings, and doing well on the competitions had to be secondary to that goal. The week went on really fast, with some great sessions (not only sprint, but some nice forest orienteering as well). Already on wednesday, my legs were killing me. After 4 hours training on monday, 3 hours on tuesday and two tough sprint sessions on wednesday, I was not feeling my best.

But I felt slightly better on the thursday, and after a nice forest session with Tove, I was ready for the MOC prologue; a sprint realay in Castellaneta. I was running with Johan Högstrand, but we didn’t have that high hopes of getting a good result, as the startline was full of extremely qualified sprint runners. I ran leg 1 and 3, and during the first race I realised that i was feeling strong, and after a very good technical performace from me, I managed to run in first with a small gap (almost 10 seconds!). Johan lost some time on leg 2, but once again i felt strong and could catch up all runners but one, picking almost 20 seconds at the top teams. Johan did a good race on the last leg, and we ran in on 6th place, which was a lot better than expected. Map, leg 1. Map leg 2.

On the friday it was time for stage 1 at MOC, a middle distance race in some nice sand dunes. Me legs didn’t feel too fast, and I made some mistakes, but was happy to see that is was enough to take a 3rd place. Map. Results.

Stage 2 was a Mass start long distance, with very little gaffling (only two butterflies), but still very fun. The terrain suited well for a mass start, because of the high speed running that made the pack split up. I felt quite strong, and made sure to do my own orienteering and run in front in the butterfly loops, but stayed close behind the first runners when it was ungaffled (mostly Thierry, Kyburz or Ulf Forseth). In the end (the last 10 minutes) the speed increased significantly, and and the top group bagan to stretch out. I was suffering a bit from the high speed, and couldn’t quite follow Matthias Kyburz, Kiril Nikolov and Thierry. However, when I felt that their speed stagnated a bit, and when I saw that Thierry couldn’t follow either, I made a sprint and passed Thierry quite easily. Kyburz and Kiril were a bit to far in front for me to pass, but i closed the gap a bit, and could run in to, once angain, take a 3rd place, only 8 seconds behind Kiril. Map. Results.

The final race was the one everybody was talking about: The sprint in Matera. I had a good total position, and I was aiming to keep Thierry behind me and defend my 2nd place overall. But my race wasn’t that good, I felt quite slow, and made a few too big mistakes, and when Thierry completly crushed the rest of us, I could only find myself being surpassed to the 3rd place overall, a result that I am most satisfied with. Map. Results. Overall results.

Efter Turkiet bar det direkt iväg norrut. Familjen var redan på plats i vår stuga i Lövåsen för skidträning, och jag tänkte att det knappt var någon idé att vara hem och vända. Så direkt från Arlanda åkte jag till Dalarna, och efter en mellanlandning i Falun hemma hos Rollen på två dagar (hann med ett schysst långpass med David Andersson och riktigt fina banintervaller vid Lugnet med DSA), så kom jag upp till Lövåsen på tisdag kväll. Började träningsveckan stenhårt med 4.40 första dagen. Hann med besök på både Storvättershågna (Dalarnas högsta berg, 1204 m ö h) (pass 1) och Valdalen, en bit in i Norge (pass 2).

Följande dagar blev inte lika extrema, men jag fortsatte med 3-timmar-om-dagen-principen. Mot slutet av veckan började det blåsa extremt mycket, och det var knappt jag lyckades ta mig hem på några pass (nu överdriver jag, men det blåste något djävulskt).

En av höjdpunkterna var lördagens intervallpass. 3 varv på 2,5:an (som snarare är 2,7 km), med några minuters vila mellan. Sjukt jobbigt. Det blir en helt annan grej att köra stenhårt på skidor, jag blir helt mör i kroppen, och mjölksyran bara pumpar. Jag kan ju konstatera att jag inte är en lika effektiv skidåkare som jag är löpare, men något annat var väl inte att förvänta. Jag roade mig med att lägga in mina GPS-rutter på den här kartan, olika färg för olika pass. Om nu någon är intresserad… Hur som helst är jag hemma i en vecka nu, innan det bär av igen, denna gång till Italien.