VM-avslutning i moll

VM avslutades inte riktigt som jag hade hoppats på. Efter medeldistansen kändes det riktigt bra, och benen kändes starka inför lången. Väl på startlinjen kände jag mig förberedd, både fysiskt och tekniskt. Först 20 minuter in i loppet kände jag att det var något som inte stämde. Kraften bara försvann ur benen. Jag lyckades hålla ihop det hyfsat fram till ungefär 45 minuter (det vill säga knappt halva loppet), men efter det var det tack och godnatt. Jag kämpade i alla fall för allt jag var värd, och var åtminstone lite nöjd med min kämpainsats när jag gick i mål. Men den extremt lilla glädjen försvann snabbt när det uppdagades att jag glömt att stämpla vid den 17:e kontrollen. Jag bara drack vatten och sportdryck och åt en gel. Men stämplade inte… HELVETE!!!

Ja, ja. Shit happens. Jag släppte det ganska fort och blickade framåt.

Tyvärr fick jag inte möjligheten att avsluta VM som jag ville. Jag fick under torsdagen beskedet att jag inte skulle få springa stafetten.

Det kändes extremt tungt, eftersom jag tyckte att jag hade gjort tillräckligt bra prestationer för att få chansen i stafetten. Jag vet dessutom att stafett passar mig väldigt bra, och att jag sällan gör dåliga lopp. Jag var extremt laddad, men jag fick aldrig chansen. Tyvärr.

Lördagen ägnades istället åt hejande på de 2 starka lagen som vi ställde på startlinjen. Både damerna och herrarna sprang riktigt bra, och det blev två medaljer, men tyvärr inget guld den här gången. Men nästa år. 2013. I Finland. I Vuokatti, närmare bestämt. Då blir det guld i stafetten. Och då springer jag i laget.

Nu är det O-ringen som gäller. Jag går ut allra sist i morgon. Perfekt utgångsläge. Planerar att gå på knock redan på första etappen. Hoppas bara att jag kan springa för fullt, eftersom jag har fått en infektion i foten, på grund av världens minsta tagg från långdistansfinalen. Men jag har tryckt i mig antibiotika senaste dagarna, och det blir bättre och bättre. Så det ska nog lösa sig!