Natt- och Sprint-SM
Årets första SM-helg är avklarad, men den blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Helgen kom lite plötsligt för mig, jag hade inte riktigt landat efter 2 veckor i Österrike och Italien. Så jag var helt enkelt inte tillräckligt förberedd för att springa SM.
Natten har jag inte någon lust att skriva så mycket om, men lite kan jag ju få ur mig: Mitt Natt-SM var värdelöst. Jag var inte med från start, och jag är extremt besviken över det. Det bästa, roligaste, mest utslagsgivande Natt-SM:et på flera år. Och så tar jag inte chansen… Helvete. När jag kom till kartbytet och såg att det var lika långt kvar som jag sprungit bestämde jag mig för att gå hem. Det tog emot att ge upp. Det var ett extremt svårt beslut, men med tanke på sprint-SM så var det nog det bästa jag kunde göra…
Sprint-SM, däremot, gick lite bättre. Efter ett väldigt stabilt kval (karta, resultat) som jag trots sega nattben lyckades vinna utan att ta ut mig speciellt mycket, var jag riktigt laddad inför finalen. Väl där gjorde jag ett bra lopp. Formen var, av förklarliga skäl, inte den bästa, men jag kämpade på och gjorde en tekniskt bra prestation. Totalt sett kanske 5 sekunder tappat på ett perfekt tekniskt lopp, så det var ju riktigt bra. Tyvärr var banan väldigt löpbetonad, och det passar mig inte riktigt. Hur som helst sprang jag in på en slutgiltig sjundeplats, vilket får anses bra (fjärde svensk, vilket är ungefär den nivån jag har hållit under hela året), men jag hade hoppats på lite bättre. Och det känns ändå så här i efterhand som att jag, trots den lätta banan, hade haft god chans till en medalj om bara formen hade varit lite bättre. Så det känns bra! Nu väntar NORT till helgen, och då ska formen vara ytterligare lite vassare!
