Skidor i Lövåsen

Efter Turkiet bar det direkt iväg norrut. Familjen var redan på plats i vår stuga i Lövåsen för skidträning, och jag tänkte att det knappt var någon idé att vara hem och vända. Så direkt från Arlanda åkte jag till Dalarna, och efter en mellanlandning i Falun hemma hos Rollen på två dagar (hann med ett schysst långpass med David Andersson och riktigt fina banintervaller vid Lugnet med DSA), så kom jag upp till Lövåsen på tisdag kväll. Började träningsveckan stenhårt med 4.40 första dagen. Hann med besök på både Storvättershågna (Dalarnas högsta berg, 1204 m ö h) (pass 1) och Valdalen, en bit in i Norge (pass 2).

Följande dagar blev inte lika extrema, men jag fortsatte med 3-timmar-om-dagen-principen. Mot slutet av veckan började det blåsa extremt mycket, och det var knappt jag lyckades ta mig hem på några pass (nu överdriver jag, men det blåste något djävulskt).

En av höjdpunkterna var lördagens intervallpass. 3 varv på 2,5:an (som snarare är 2,7 km), med några minuters vila mellan. Sjukt jobbigt. Det blir en helt annan grej att köra stenhårt på skidor, jag blir helt mör i kroppen, och mjölksyran bara pumpar. Jag kan ju konstatera att jag inte är en lika effektiv skidåkare som jag är löpare, men något annat var väl inte att förvänta. Jag roade mig med att lägga in mina GPS-rutter på den här kartan, olika färg för olika pass. Om nu någon är intresserad… Hur som helst är jag hemma i en vecka nu, innan det bär av igen, denna gång till Italien.