Silver på ultralång-SM

Årets första SM-tävling, den tuffaste av de alla – ultralången, är avgjord, och jag kammade hem ett silver. En andraplats är inte fy skam, men så här i efterhand kan jag inte vara annat än lite besviken över att det inte blev ett guld.

Fysiskt kändes det riktigt dåligt när jag vaknade på söndagsmorgonen, efter två nätter med lite för lite sömn i rad, så jag bestämde mig för att inte vara lika offensiv i min orientering som jag brukar vara, utan lägga mig lite bakom och avvakta i början. Loppet startade rätt avvaktande och långsamt, men i första fjärilen ökade jag takten och skakade av mig de andra. Det var egentligen bara Rune som hade kontakt ut från slingorna, men sedan tog vi olika vägval direkt, men träffades igen vid kontrollen efter. Då hade vi en minuts lucka bakåt, vilket jag tror att vi hade kunnat hålla om vi hade sprungit riktigt bra, men vi blev lite passiva, och de bakifrån jobbade sig ikapp. Återigen lade jag mig lite bakom och avvaktade till nästa fjäril, och tryckte på där. Ut från gafflingen var jag först, tätt följd av Rune och Kratov. Härifrån hade jag kommandot, och jag kände mig stark. Det började bli en liten antydan till lucka bak till de andra, och precis på slutet hade jag en lucka på nästan 10 sekunder ner till Rune, och ytterligare några ner till Kratov. Men sedan gjorde jag bort mig. Till näst sista sprang jag snett ut från kontrollen, fastnade i ett grönområde, och tappade massa tid. Vid näst sista var Rune istället 10 sek före mig, och då släppte jag orienteringen helt och bombade på ryggen. Men att ta in 10 sekunder på 1 minuts löpning är inte möjligt när det handlar om en så stark löpare som Rune, och det var ingenting att göra.

Jag hade guldet i handen, men tappade det på min egen klantighet. Skit också.

GPS-tracking
Karta
Resultat