JVM

Nu var det färdigt. Mitt sista junior-VM. Det var en vemodig båtfärd hem, och när sedan Anneli och Tomas höll tal på båten brast det för både mig, Rune och Anneli. Några tårar, men fler skratt.

Nåja, för att ta det hela lite mer i kronologisk ordning:
Medelkvalet bjöd på en stor överraskning: Det var lätt som fan, vilket gjorde att Albin var nära att åka ut för att han tog det så lugnt. jag slutade som 11 i mitt heat, efter en stabil insats.
Väl i finalen gjorde jag ett helt OK lopp, en knapp minut missad, men jag hade inte marginalerna på min sida utan missade pallen med 3 sekunder. (Jag och Olle följdes åt hela veckan: Det skiljde aldrig mer än 10 sekunder mellan oss, och det var på sprinten i min favör. Sedan slog han mig på lången med 5 sek och på medeln med 3. Så jag slog honom i alla fall i totalresultatet.)

I går var det stafett och Olle och jag följde väl våra planer och gjorde stabila lopp. Själv hade jag ingen ork alls i kroppen, utan slet mest 200 meter bakom Kinneberg i Norges lag, men jag höll ihop orienteringen lite bättre än honom och kunde dryga ut min 9 sekundersledning Olle gett mig med ytterligare 3 sekunder. Runesson gjorde en helt OK insats på sista, men den här dagen var Norge starkare och värdiga vinnare.

JVM var inte helt slut här, utan på kvällen var det först fotbollsturnering som vi svenskar så klart vann, följt av bankett och vi svenskar ägde stället med våra guldtajts (eventuella utmanare är de brittiska killarna). En mycket rolig kväll. Den klart bästa JVM-banketten jag varit på (tack Søren!). Kvällen bjöd för mig på seger i den oerhört prestigefyllda grenen ”löpning med liten norrman på ryggen” (tack Eskil!) och mycket dans (tack Astrid!). Summa summarum: En höjdarkväll.

Trackbacks & Pings

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

knee compression sleeve