Angående: WOC in the future

Nu är Internationella orienteringsförbundet (IOF) ute och cyklar igen. Efter att i några dagar följt utvecklingen i diskussionen kring nyheten WOC in the future: WOC Week ideas discussed at IOF Joint Meeting på worldofo.com känner jag att jag inte kan hålla mig från att göra ett inlägg i debatten.

IOF har väl aldrig varit kända för att ta smarta beslut angående sportens utveckling. Ta till exempel beslutet om att tillåta hängning som genomfördes i somras. Ren idioti. I samband med detta diskuterades också utvecklingen av VM-veckan, och det beslutades att NOC skulle läggas ned till förmån för utvecklingen av NORT (också det idiotiskt – se min kommentar jag hade då).

Nu har man tydligen kommit lite längre i planerna att förändra VM-veckan, och införa, som det ser ut i WIF-gruppens förslag, en mix-sprintstafett och ett jakt/masstartslopp.

Anledningen till att införa dessa två distanser är för att främja orienteringens möjligheter att bli en bra, spännande TV-sport, och att, i förlängningen, komma med på Olymiska Spelen (OS). Dessa motiv må vara ädla, men har någon frågat vad löparna tycker? Att införa en mix-sprintstafett och jaktstart vet jag ingen nuvarande elitlöpare över huvud taget som har ställt sig positiv till det. Däremot har jag hört att många tar tydligt avstånd från det. Jag diskuterade det här som hastigast med Marcus Millegård i helgen. Han kommenterade:

”En mix-sprintstafett! Precis vad jag har efterfrågat. Det passar perfekt…
…på en klubbtävling i november.”

Och är verkligen, för att knyta an till IOF:s mål, OS det ultimata målet? Hur många kompromisser måste göras på vägen för att Internationella Olymiska Kommitén (IOK) ska bli intresserade? Detta har Bengt Ivars (Asplövet) diskuterat lite, och även om han gör det i en skämtsam ton ligger det mycket allvar i vad han säger. För realistiskt sett: Om orienteringen ska in på OS-programmet är det sprinten som ligger först i kön. Och hur många prioriteringar måste man sedan göra? Det får inte gå så långt att det ser ut så här (tack Asplövet):

.
Och för att gå tillbaka till diskussionen om VM-programmets utveckling så innebär förslaget att vi lägger till ytterligare en eller två discipliner, vilket ger två fler guldmedaljörer. Det är ju lite schysst, kan man tycka, men det sker en inflation vad gäller mästerskap och mästerskapsmedaljer inom orienteringen (och många andra sporter). Vill vi att det ska gå så långt att vi har det som simningen, där det delas ut ett 20-tal guldmedaljer varje år, bara i VM (lägg till ytterligare 40 om man ska räkna EM också)? Där är det ju till och med så att de bästa simmarna inte ens alltid är med på VM, för en VM-medalj betyder ingenting. Det är bara OS som spelar roll, för det har skett en sådan enorm inflation i discipliner. Jämför bara med en annan ytterlighet: Fotbollen, där en segrare koras var fjärde år. Vad är det mest prestige i? Ett fotbolls-VM-guld eller ett sim-VM-guld? Och som simningen vill åtminstone inte jag ha det. Återigen en dyster framtidsvision som Asplövet är före mig med:

Här är Asplövet inne på många viktiga saker. VM går nu, sedan 2003 i Rapperswill, Schweiz, varje år. Och sedan 2004 arrangeras världscupen (World Cup) varje år. Detta är kanske en liten bihistoria till huvudfrågan om VM-programmet, men jag tror att det vore mycket bättre att gå tillbaka till hur det var då. VM vartannat år och Världscup vartannat. Detta förslag (om än i lite annan form) har redan diskuteras av signaturen MattiT på worldofo.com, och då kan IOF få utlopp för sina konstiga tävlingsformer i världscupen istället.

Och för att återkoppla lite till det jag nämnde tidigare om IOF:s ädla ambition att göra sporten mer populär genom att införa dessa nya distanser, så tror jag att det är helt fel väg att gå. Inte bara för att jag som utövare tycker att det är roligare med de distanser som finns nu, utan för att jag tror att orienteringen lite säljer sin själ genom att införa en massa publikfriande distanser. Och ingen kan väl ha respekt för en sport som har sålt sin själ?
Nej, det allra bästa är att vara lite konservativ och återhållsam när det gäller att lägga till nya distanser och istället fokusera på att ytterligare definiera  distansernas särarter (länk till ämnet på Svenska Orienteringsförbundets (SOFT) hemsida). Detta tror jag skulle ge en mycket bättre bild av orientering än den vi har idag.
Detta är ett faktum: Orienteringen har aldrig varit så populär som den var under 70- och 80-talen. Och hur många discipliner hade vi då? Och hur många medaljer delades ut per år? Orienteringen var närmare sin kärna, och var därför mer populär.

Nu menar jag inte att vi ska gå tillbaka till hur det var då, sporten utvecklas och det är jag medveten om och tycker är nödvändigt. Men däremot är det helt fel väg att gå genom att lägga till fler distanser.

Jag tycker mig också se en tydlig tendens i att antalet sprinter och medeldistanser börjar ta över allt mer. Långdistansen, som ändå är orienteringens kärna, börjar försvinna. Pekka Nikkulainen (sportchef på SOFT) säger i alla fall att detta inte är acceptabelt och att SOFT ska jobba för att bevara långdistansen som den är. Och jag säger bara en sak. Rör inte min långdistans!

Nåväl. Nu har jag spårat ut tillräckligt och ska försöka sammanfatta. Gruppen WIF vill lägga till yterligare discipliner (föreslagna är mix-sprintstafett och jakt/masstart), och det tycker jag inte är bra. Jag känner att jag måste göra något, så därför har jag startat denna namninsamling för att förmå IOF att INTE förändra VM-programmet. Länk till namninsamlingen. Sprid den gärna vidare.

http://www.namninsamling.com/woc_programme