Trött, vårväder och läger
Nu har solen börjat titta fram, och det är faktiskt väldigt behagligt väder ute. Snön försvinner i rask takt, och snart så blir det nog tillräckligt med barmark för att kunna springa vettiga teknikträningar här i Stockholm. Lite vemodigt att det inte blir någon mer skidåkning, men det vägs med råge upp av möjligheterna till orientering.
Denna vecka har inte varit sådär kalasbra rent träningsmässigt. Väldigt dålig hittills, till och med. Efter att ha kört Öppet Spår förra söndagen fortsatte skidåkningen med en vecka i Lövåsen och mycket mycket skidor. Både på TV och för egen del ute i spåren. Totalt kom jag upp i 23,5 mil på 7 dagar, vilket jag tycker är klart godkänt. Men tyvärr kanske det blev lite för hårt, för reaktionen kom i måndags när jag, efter en vilodag med Vasalopp, skidskytte och femmil, ledde styrkegympa i klubben. Jag kände mig alldeles matt och efter en sejour upphopp och spänsthopp började det svarta för ögonen. Efter det tog jag det lite lugnare, och så bestämde jag mig för att chock-vila kroppen i några dagar. Både tisdag och onsdag fördrevs i något konstigt segt tillstånd och det kändes inte alls bra. Nu känns det bättre, och förmiddagens gympass gick som det skulle. Så nu är jag back on track.
Med vårsolen kommer nu också en period av träningsläger. Imorgon bär det av till Storbritannien med Farsta OLGY där jag är med som ledare/deltagare/snyltare. Lägret börjar med två tävlingar som ingår i UK Cup, vilket är GBRs motsvarighet till Elitserien: En ”chasing sprint” i Oxford och en långdistans i Hambleden, följt av lite schysst kust-sanddyns-OL i Wales. Ska bli kanon, speciellt när det ser ut så här på marken i tävlingsområdet för långdistansen:
