Ack o ve!
Bara hemskheter att berätta. Eller, nej. En blandad kompott. Helgen bjöd på Kolmårdskavle, vilket var riktigt roligt. En bra laginsats räckte till plats 13, vilket vi är nöjda med. Personligen känner jag mig väldigt nedtränad just nu, och det är lite lotteri varje dag hur det känns i kroppen. Kolmården var tyvärr en dålig dag för mig, och jag fick slita ont. Denna vecka börjar jag också (eller har börjat) mina två nya tränarjobb, dels som tekniktränare i Söders och dels som vikarie på Farsta Orienteringsgymnasium, vilket är riktigt skoj!
Igår var det Tiomilarepet. Jag sprang med Nick, vilket gick helt OK (resultat), men jag var inte riktigt i slag (inte så konstigt med tanke på förmiddagens banintervaller…) och så sprang jag drygt hälften av banan i okutna skor (vågade inte stanna och knyta, eftersom jag skymtade lampor bakom). Men det värsta av allt var att jag tappade min GPS-klocka på banan. Därav rubriken: Ack o ve! Vad ska jag ta mig till nu? Sorgeprocessen har inte kommit så långt att jag kan resonera på ett logiskt plan, så vi får se om jag kommer på något inom de närmaste dagarna…
Köp ingen ny klocka bara så du bidrar till kapitalistsamhället. Det vore förfärligt, tänk på hamstern!
Vad sägs om att herr Hörnquist bjuder på en ny klocka? Han har väl hela garaget fullt av Forerunners vill jag tro.
Jag har i alla fall gjort mitt lopp nu det här året (avkortad sista, samma lika annars) och vill förstås se din sträcka. Fast du kanske inte hade någon klocka idag och för sig… Och hm, Jukola hägrar ju också men nu small ju vaden idag förstås. Ska smörja den med blåbärssylt och se om det blir bra till juni.