Nattskid-O-debut eller Att bryta pappas stav eller Idiotenkartminnesstads-OL-intervaller eller Abellis Magiska Teater

Är det flera dagar som ska täckas i en nyhet kan det vara svårt att hitta en rubrik. I onsdags debuterade jag i disciplinen nattskidorientering. Mycker roligt! Karta. Skarpnäck arrangerade, och det var självklart att deltaga, nu när man har chansen! (Jag behövde inte ens rafistulera efter kartstället: Det är så välanvänt att det bara har hunnit in i hallen ännu). Det gick mycket bra till en början, jag åkte ikapp Kalle och glänste med minna nyfunna skid-o-färdigheter. Men, vid 6an sprack det. Ett felskär och så pang. Eller krasch. Knak?

Knak. Det är så det låter när staven går av. Vänsterstaven. Högerstaven låter nog snarare kanK. Kanske…

I alla fall: Staven gick sönder. Pappas stav. Pappas nyinköpta stav. Pappas nyinköpta fina, dyra stav som han själv aldrig använt. Fan. Men vad ska man göra? Det var inte meningen, och det är sådant som händer. Jag kunde inte fullfölja loppet heller, utan fick diagonala hem helt utan stavar (jag kunde ju inte använda bara högerarmen, då finns det ju risk för att man blir snedtränad!), men det gick ganska bra det också. Jag åkte ändå om några medtävlare i spåret…

Igår körde vi en hysterisk träning. Rolig som fan. Se karta. Som grädde på moset stod det en jättelastbil parkerad vid en av villorna. Färglad. På den stod det ”Abellis Magiska Teater”. Jag tolkar det som att det är någon som bor i villa i Hästhagen, heter Abelli och har en magisk teater. Schysst jobb. Det ska jag bli när jag blir stor. Föreståndare för en magisk teater. Och bo i Hästhagen och springa idiotenkartminnesstads-OL-intervaller dagarna i ända. That, my friends, is life.