Kroppen börjar vakna till liv

Efter att ha varit i ett riktigt träsk fysiskt sett, under hela sommaren, ända sedan VM-testerna i maj, så börjar nu kroppen så sakteliga vakna till liv. Något har inte riktigt stämt, men det kan säkerligen också bero på min besvikelse över VM-uttagningen. Musten gick ur mig, och kroppen ville inte riktigt samarbeta. Men nu är VM över, och det är dags för mig och alla andra att blicka framåt. Kroppen svarar bättre nu än tidigare i sommar, och efter ett kort träningsläger i Tyskland förra helgen med mycket alp-backar är jag nu hemma, och sprang i helgen de första tävlingarna sedan O-ringen. Och det kändes mycket bättre fysikt än vad jag hade kunnat hoppas på!

Fin terräng, men en lite schematisk karta. Jag lyckades lösa svårigheterna på ett bra sätt, och kunde springa, om inte fort, så åtminstone inte långsamt, vilket har varit kroppens melodi under resten av sommaren. Karta långdistans, och karta medeldistans.

Nu ska det bli roligt att springa SM om några veckor, och förhoppningsvis fortsätter kroppen att bli starkare och snabbare tills dess, men allra först bär det av till Rom med familjen för 4 dagars semester, och det blir nog lite träning också, ska ni se.