Petitesser och något enormt viktigt

I helgen var det Smålandskavlen, vilket alltid är roligt. Jag har de senaste åren sprungit nattsträcka, men i år var det sista som gällde. Riktigt kul med sista, och speciellt eftersom vi hade ett väldigt inspirerande lag. Kanske inte styrkemässigt, men åldersmässigt. Jag vår ålderman i laget, som hade en snittålder på 19,2 år. Tyvärr gjorde väl ingen i laget någon kanoninsats, men vi sprang runt utan att skämma ut oss och hade väldigt roligt, som man alltid har på smålle. Karta. Resultat.

Jag var under mitt lopp relativt hämmad av de ryggproblem som dök upp i slutet av förra veckan efter att jag försökt skola in mig på hårt underlag inför vintern… Det blev några dagar med pensionärsrygg, men det är under kontroll, och är nu i princip borta, delvis tack vare lite behandling av Micke Matton-Jernberg som jag träffade idag. Vi hade också en väldigt givande diskussion om min styrketräning, som jag tror kommer att lyfta någon nivå under vintern!

Appropå det så är ju träningsåret avslutat, och 2012 kommer att bli mycket spännande!  Träningen kommer inte se riktigt likadan ut som tidigare, utan jag kommer att ha en ny tränare som hjälp med löpträningen, nämligen den gamle världsmästaren, tillika nuvarande klubbkamraten, Allan Mogenssen. Det kommer att bli superbra!

Sedan sist har det förutom ett tillskott på tränarfronten hänt en del andra omvälvande saker. Anettes lillebror Johan, som på Daladubbeln för 2 år fick rejäla hjärtproblem (något som han haft medfött, men försvann, och sedan blossade upp igen…), och har haft 2 jobbiga år, med installerad hjärtpump och pacemaker och en himla massa jobb, fick för exakt en vecka sedan ett nytt hjärta.

Han fick besked att det fanns en donator kl 5 på morgonen, och 15 timmar senare hade han, efter 10 timmar operation, ett nytt hjärta. Nu ligger han på Universitetssjukhuset i Lund och återhämtar sig från operationen. Han är piggare än vad alla hade vågat hoppas, men nu kommer en jobbig tid där det finns risk för att immunförsvaret angriper det främmande hjärtat. Hur som helst verkar allt gå bra nu, och snart kommer han att vara helt återställd och kunna leva ett helt normalt liv.

Allt annat känns såklart bara som petitesser i förhållande till det här, men eftersom allt verkar gå bra för Johan så återvänder jag till petitesserna ett ögonblick. Pluggandet går stabilt, och jag fixar också lite med banorna till Stockholm Rogaining (http://stockholmrogaining.se/) om två veckor. Det kommer bli skitbra, och jag är rejält avundsjuk på de som ska springa… Jag har dessutom inhandlat Born to Run, som jag tänkte läsa snarast, och Lilian har varnat mig för att man blir sjukt sugen på ultralöpning av att läsa den. Och eftersom jag redan är sjukt sugen så undrar jag om det kanske inte blir något Mountain Marathon eller fjällorientering för mig nästa år…

I övrigt så diggar jag Kele Okerekes senaste album. Extremt bra. Nästan ännu bättre som soloartist än som sångare i Bloc Party, och det säger mycket! Här är två YouTube-favoriter: