Säsongsavslutning
Säsongen är nu i princip slut för min del. Smålandskavlen återstår visserligen, men det känns bra att runda av nu, då jag har satt igång med grundträningen från och med i måndags. De senaste två helgerna har bjudit på Ultralång-SM och 25manna, med helt OK resultat.
På ultralången sprang jag offensivt, och var den som drog överlägset mest i tätklungan. Jag var nog i ledningen åtminstone 3/4 av banan, men på på slutet tog det stopp. Jag kände redan efter en dryg timme att kroppen inte riktigt svarade som den brukar, och tänkte redan då att ”2½ timme blir tufft”. Och det blev det. Är ändå hyfsat nöjd med min femteplats, även om det känns som att jag hade varit den som stått högst upp på pallen om det varit individuell start… (Men nu är det ju inte det, så det gäller att vara först över mållinjen!)
Det tog några dagar att återhämta sig efter det kraftprovet, men återhämtad var jag när det var dags för 25manna. Laget kändes inte riktigt lika bra som förra året, med några tunga avbräck (som till exempel Assar…) men vi (jag?) hade som målsättning att komma topp 20, vilket kändes realistiskt med det lite tunna laget som vi hade i år.
Laget fick en helt okej start, men jag hade hoppats på att vi skulle vara lite närmare täten än de 9 minuter som vi hade upp efter 2 sträckor. Sträcka 3 och 4 gick som vanligt riktigt bra för oss, men sedan kommer vår achilleshäl i 25mannasammanhang: Sträcka 5. Och inte nog med att vi inte riktigt är tillräckligt bra där, så bommades det alldeles för mycket i år. Så det blev ett rejält ras, och topp 20 kändes långt borta. Men sedan började vi plocka. Jag fick gå ut som nummer 26, i en 5-mannagrupp, och efter att ha låtit Björn Ekeberg dra halvägs till andrakontrollen bestämde jag mig för att ”nu går tåget”, och så körde jag på. Till slut var det bara Khramov och Pilblad som orkade haka på, men jag lyckades skaka av mig även dem strax innan varvningen, och jag kunde springa i mål som sträcksegrare, men framför allt: In på plats 19.
Sedan var det 25mannakorten. Det är egentligen bara en gång om året jag får en chans att möta så har bra motstånd på hemmaplan, och jag var rejält sugen att ta den chansen! Tyvärr gick allt åt helvete redan från start, och jag är extremt besviken på mitt lopp. Som jag sade i intervjun efter målgång, när de tyckte att det var bra att bara vara 10 sekunder efter världens bästa löpare: I den här terrängen ska jag vara bäst i världen. Så jag är inte nöjd med min tredjeplats…
I övrigt har jag blivit uttagen till världscuperna på Nya Zeeland i januari. Det blir super! Jag och Anette bokade vår resa för ett tag sedan, och vi ska vara där i drygt 4 veckor, vilket blir najs. Nyhet på orientering.se. Jag har också blivit tilldelad RF:s elitidrottsstipendium, vilket såklart känns bra. Nyhet på orientering.se.
Jag ser fram emot vinterträningen nu!
Grymt år. Om 25mannakorten är ett ”Helt värdelöst” lopp av dig kommer du gå hur långt som helst. Kanske blir du till och med ”Världens Bästa Orienterare” en dag. En dag som kan komma snabbare än till och med du själv tror.